hata vänstern (snott av pop höger)

Vänstern närmar sig rent judehat

September 19th, 2008

Just nu pågår European Social Forum i Malmö. Där kan du besöka föredrag som Freedom struggle is not terrorism:

The panel will discuss how Imperialism and Zionism use terror lists and so-called anti-terror legislation to weaken and liquidate liberation movements

Tyvärr verkar seminariet “hidden powers and the global elite” ha försvunnit från programmet. Man måste logga in för att få information om detta.

Hursomhelst, på vägen till forumet kan man passera vänsterns vägspärrar som vänstern har satt upp för att “skapa en ökad förståelse för det palestinska folkets situation”. Sydsvenskan skojar om att de också kommer skjuta missiler från Rosengård in mot Malmö.

Hursomhelst, det står klart att vänster idag närmar sig ren antisemitism. Den moderna formen av antisemitism, antisionismen, är helt accepterad. Och i sitt antirasistiska hat tappar man distansen till de element som traditionellt har benämnts extremhöger.

Och samhället har stor förståelse för detta. Skattemedel finansierar European Social Forum i Malmö. Läs mer hos SvDs ledarblogg.

Vi har inget lärt av historien. Om detta skriver Bengt-Ove Andersson på bloggen Fred i Mellanöstern.

Att lägga skulden för farsoter och andra olyckor på judar och anställa förföljelser på dem är ett mycket gammalt fenomen. Vi vet att det förekom redan i antika Grekland flera hundra år före vår tideräkning. Orden antisemitism och pogrom är relativt nya, men företeelserna är det inte. [...]

Ett annat exempel är Rachel Corrie. Den sanning som världen känner till är den om en ung, idealistisk aktivist i fredsrörelsen ISM, som brutalt körs ihjäl av en israelisk bulldozer då hon med sin kropp försöker hindra raserandet av en stackars palestinsk familjs hus.

International Solidarity Movement benämns i svenska media som en fredsrörelse. ISM underkänner den folkrättsliga grunden för en judisk stat och har som mål ett Mellanöstern utan Israel. Man “erkänner den palestinska rätten att göra motstånd mot israeliskt våld och ockupation genom väpnad kamp” - med andra ord stöder man dem som bombar israeliska kaféer och bussar. På ISM:s hemsida har instruktioner getts om hur man tar sig in i Israel genom att ljuga: “Jag kom hit för att visa mitt stöd i en svår tid.” Man ska alltså hänvisa till Israels utsatta situation, syftande bland annat på de många civila offren för terror, medan man i själva verket är där i helt andra syften: att demonisera Israel och sabotera dess försök att skydda sina medborgare just från terror.

Detta känner inte många till. Inte heller att huset skulle raseras eftersom det enligt militären huserade en av många tunnlar för vapensmuggling in i Gaza – vapen som dödar israeler. Inte heller att föraren av bulldozern inte kunde se Corrie där hon knäböjde bakom en jordvall.

Men nu har en pjäs skrivits och uppförs i stora delar av världen, inte minst i Europa och Sverige. I det upplysta Europa där det judiska folket nästan utrotades för en knapp mansålder sedan – något som underlättades av en långvarig demonisering av judarna som folk – presenteras nu på teatrarna en pjäs som faller väl in i traditionen av Sions vises protokoll, Jud Süss, med mera. I Västmanland visas pjäsen under hösten som ”klassrumsteater”, och två av skådespelarna i Länsteatern puffade för pjäsen och uppmanade folk att komma och se ”hur det verkligen är i Palestina”.

Frågan är om Europa har lärt sig något överhuvudtaget av historien. Det enda positiva är väl att det judiska folket inte längre är utlämnat åt vår eventuella välvilja, utan har ett eget land nu där judiskt blod inte är lika billigt. För drygt två månader sedan krossades ett antal israeler på Jerusalems gator av en annan lastmaskin – denna gång med berått mod av en palestinier. Kommer någon att sätta upp en pjäs om Batsheva Unterman, den mor som lyckades kasta ut sitt lilla barn ur bilen innan hon själv krossades? Jag tillåter mig tvivla. Och därför finns det också anledning att känna fortsatt oro, inte bara för Europas judar utan för Europas själ.